Gravplats…

2009-06-03 22:05

Nu har syrran, Pierre och Simon valt ut en gravplats åt Daniel på Norrtälje kyrkogård… Det finns en liten bäck som porlar där och det passar ju Daniel bra eftersom vatten verkligen var det bästa han visste…

Jag har skrivit det förut men tänk vad livet tar konstiga svängar… Ena stunden är allt som vanligt och sen nästa sekund så är allt upp- och nervänt och vänds aldrig tillbaka igen. Man bara vänjer sig vid att det lutar.

Jag har tagit till mig flygolyckan som hände häromdagen i Atlanten lite extra hårt… Det är en sådan skillnad nu när jag VET hur det känns att förlora någon nära som man älskar i en olycka helt utan förvarning. Tänk alla de anhöriga i flygolyckan som inte får hem en kropp. Vi kunde ju trots allt ta farväl av Daniel och känna och klappa men tänk att veta att den man älskar ligger på 4000 meters djup och att man aldrig kan ta hans/hennes hand i sin en sista gång… Helt fruktansvärt.

Jag har en vän (*kram på dig P* :-)) som jag kommit i kontakt med via en anhörigsida på nätet. Hon förlorade också sin systerson (jämnårig med Daniel) i en olycka nyligen precis som jag så vi har mailat MÅNGA tankar till varandra de senaste månaderna. Vi upplever allt så lika och det har varit så skönt att känna igen sig i någon annans känslor. Vi har pratat om att det är så skönt att prata om det som har hänt. Det är många i vår omgivning som kanske inte vågar fråga eller nämna ordet ”död, drunkna etc” bara för att de är rädda för att man ska må sämre. (Det har jag full förståelse för så ta inte illa upp om nån känner igen sig nu.)
Det som jag har som en stor lärdom av allt detta som har hänt är att man aldrig ska vara rädd för att visa sin omtanke, fråga eller bara säga något till någon har varit med om något hemskt. När jag kom hem en dag efter att Daniel var död, jag minns inte när eftersom dagarna runt olyckan bara är som en dimma, stod det en liten blomma i en kruka på vår trappa. Där satt ett litet kort där det stod att avsändaren tänkte på oss. Jag blev så glad för denna blomma och de orden! Det lilla betyder så mycket!

Det är så skönt ska ni veta att få prata om det som har hänt (även om jag har gjort det 1000 gånger nu). 🙂 Det känns även skönt att skriva av sig här på mig blogg för att visa andra vad som faktiskt snurrar runt i mitt lilla huvud. 😉 Jag har stött på människor som jag misstänker tror att allt är bra nu igen bara för att man skrattar och har roligt och ”det har ju trots allt snart gått ett halvår”.

Sensmoral 1: Världen blir upp- och nervänd men man vänjer sig vid lutet och faller ibland omkull för att man inte orkar klamra sig kvar. Men ju längre tiden går blir man starkare och man faller inte lika ofta.

Sensmoral 2: Tveka inte nästa gång någon i din närhet behöver ett värmande ord eller en liten tanke i svåra stunder. Det lilla är stort i en svår stund.

Comments are closed.